Internationella barndagen idag. Så fint. Men så jävla sorgligt att drygt 100 miljoner barn lever på gatan. Hur många som göms som slavar, eller är offer i trafficking vet vi inte. Jag har träffat en del av dem. Några få. Bebisar som slängs i sopor har jag burit, tandlösa streetkids som har iskalla fingar och stinkande kläder, och barn vars historier är så fasansfulla att man tror att de är påhittade.
Den här killen har en familj. Han är bara på väg att hämta vatten till dem på vägen någonstans mellan Rwanda och Kongo. En uppgift som oftast är barnens från liten ålder. Han var glad, skrattade men lite reserverad förstås.
I Kongo, på Mama Londons förskola för barn som kommit till vid våldtäkt träffade jag de här små godingarna. Deras mammor är förskjutna från sina familjer och måste på egen hand försörja sig. Då finns det här stället dit flickorna kan lämna sina små medan de får en utbilding eller går till ett jobb. På kvällen hämtas de igen förstås.
Att vara Skyddsängel på Läkarmissionen innebär att du ger 100 kronor/månaden. Den pengen går till speciellt utsatta barn. Några liter mjölk, en köttbit, ett tvåpack strumpor på H&M. För den summan kan du ge dem en bättre framtid. Och jag har ju varit där. Sett alla projekt, att de funkar. Barn räddas från gatan, Får utbildning, återförenas med sina familjer i den mån det går. För varje barn man räddar är det en 100 %- vinst. Det är så man måste se det.
(ja, jag ska skicka inlägget till Leif-Ivan)